I går kväll ringde jag på en kontaktannons i tidningen,
idag så fick jag träffa henne som jag ringt till.
Nyfiken på vad det var för gris i säck jag hade köpt
ringde jag på dörren och så öppnade hon.
Hon kom ifrån Arboga, jag synade henne noga
och efter ordentligt övervägande jag sa:

Det stod att du var snygg,
men du är ful, jag har blivit lurad.
Du skrev nåt om ett slott,
det här är ett skjul, jag har blivit lurad.

Nu är det faktiskt så, sa hon, att jag tycker att jag är snygg,
så du kan inte stämma mig för lureri.
Jag skiter väl i stämning, sa jag, men jag kräver att
du ber om ursäkt och erkänner att du ser ut som stryk.
Men jag fick inte ut ett jota, trots att jag hota,
med att rycka hår ur hennes snok.

Det stod att du var snygg,
men du är ful, jag har blivit lurad.
Du skrev nåt om ett slott,
det här är ett skjul, jag har blivit lurad.

Nu satt jag uti klistret, ni förstår hur svårt jag hade.
Jag kunde inte dra mig ur med äran i behåll.
Jag var redan sur, men när jag fick dörren rätt i nyllet
balla jag ur och börja gå bärsärkagång.
Jag fick upp en sten och drog den genom hennes fönster,
sen tryckte jag in huvudet mitt så långt jag kunde och skrek:

Det stod att du var snygg,
men du är ful, jag har blivit lurad.
Du skrev nåt om ett slott,
det här är ett skjul, jag har blivit lurad.

Han är blåst, han är blåst, han har blivit lurad,
han får gå hem med svansen mellan benen...